Siktar dom på mig eller?!
Jag svär, dom siktar på mig!
Där gick framtiden åt skogen!
Det var så det gick till när min framtid gick åt skogen. Fan också att jag inte tränade på matteprovet...
Saft överallt!
Är det någon som har blandat saft någon gång? De flesta skulle jag tro. Först har man ett glas vatten och så häller man i lite koncentrerad saft försiktigt försiktigt så att det ska bli lagom. Man tycker att man häller i en evighet och varje gång man smakar så är det hela tiden för svagt! Så då blir man lite järvare och tar i och häller på lite mer och vpis! innan man vet ordet av har man en liter 1+7 koncentrerad saft och 1 dl vatten på disk-bänken.
Ungefär så känns allt just nu. Plötsligt var det ingenting, jag hade inget att göra, inga läxor och prov. Ända fram tills idag. Idag fick jag reda på att ALLT kommer hända jätte-snart! Massa inlämningar och projekt och prov och.. ..och ALLT helt enkelt!!
Så jag hoppas med lite överseende eftersom jag inte kommer hinna skriva så mycket här. Men vem behöver ha överseende egentligen, det är ju ändå ingen som läser min blogg :P Och jag kommer nog skriva ändå bara för att det är bättre än att göra det jag måste...
plopp plopp korvstopp (hehe, jag fick lite Bert minnen)
Salalah i Oman!
-Siri jag har har bokat en resa, sa pappa.
-Jaha, svarade jag ointresserat, till vart då och när?
-Till Salalah i Oman om en vecka.
-VA?!!
Ungefär så gick det till och en vecka senare åkte vi.
Lördag
Vi packade in allt i bilen och började åka mot Arlanda. På vägen stannade vi på Max och åt hamburgare, mums mums tyckte hela familjen. Hela familjen skämde ut oss som bara vi kan, vi pratade högst av alla, viftade med flaggor och Annika och Axel lekte i den lilla inomhus-lekplatsen. Jag tror alla var glade när vi lämnade Max... Sen när vi var färdiga på Max hade det hänt en olycka så vi stod stilla på vägen en bra stund. För att fördriva tiden lyssnade vi på melodifestivalen på radion, det gjorde inte saken bättre eftersom alla låtarana var kassa. Sent på kvällen kom vi till slut fram till hotellet på Arlanda. Där hade dom bäddat en spjälsäng till Axel. När vi skulle sova upptäckte Axel en annan rolig sak och berättade förtjust för mig och Annika att paret i fönstret mitt-i-mot minsann gick omkring helt nakna! Och det var sannt! Persiennerna uppdragna och lamporna tända, vi barn ville föreviga detta semesterminne med att fotografera men det fick vi inte för mamma som blev sur.
Söndag
Det här var ingen spännande dag. Vi gick upp tidigt (för tidigt), typ kl 5 på morgonen och åkte med buss till flygplatsen. Där checkade vi in och sen satte vi oss på planet. Flygresan tog drygt 7 timmar och för att hålla oss passagerare på glatt humör visade dom Shrek 3 och Music and Lyrics. När vi hade landat åkte vi med en buss till hotellet där vi åt jättegod indisk buffé. Åh, jag glömde att säga att flygplansmaten smakde som sjögräs typ.
Måndag
Vi vaknade och åt frukost på vårat hotell (rostat bröd, yoghurt och mini-bananer) sen gick vi till det fem-stjärniga hotellet 5 minuter bort där vi fick utnyttja pool, strand och handukar och massa andra onödiga saker. Jag kan bara säga en sak om det: Paradiset. Helt klart. Vi låg och solade och förundrades över alla underliga människor som åker på charter-resor egentligen. Anikka sa att hon kände sig som att hon var på sälskapsresan eller nått. När jag låg i skuggan av en palm och solade som bäst börjar dom plötsligt spela "like a virgin" i högtalarna och när jag vrider mig till vänster är det en hurtig människa som ska hålla ett gympa-pass! Och hur många är det som står och viftar energiskt i otakt med musiken och försöker härma hennes rörelser? En tant med fejk-bränna och slapp mage. Hu!
På kvällen åkte vi taxi in till centrum i Salalah och kollade på en gammal marknad. Jag säger bara en sak om det landet: dom är nästan på kobajshydde-nivå i utveckling ibland! Fram till 70-talet fanns det bara två asfalterade vägar i hela landet och två skolor. Nu har dom i alla fall grats sjukvård för alla och det är ju bra. Inne i stan handlade vi schalar och jag köpte en fin plast-matta.
Tisdag
Idag var vi på en turist-utflykt. Jag har aldrig i hela mitt liv kännt mig så mycket som en turist. 50 svenskar inpackade i en buss, nästan alla har mag-väska och solhatt. Klaustrofobi! Utflykten var inte bara läskig, den var kul också. Vi stannade i en dalgång för att titta på kameler som fanns där. Det gick omkring lösa kameler överallt i det landet nästan. Jag lyckdes till och med mata en kamel! På kvällen åt vi mat på Crown Plaza (där vi bodde hette Beach Villa).
Onsdag
Vi hade ställt väckarklockorna jätte-tidigt i morse (på halv 7) för vi hade tänkt att kolla på sol-uppgången från hotelltaket. Hela min viljestyrka gick åt till att kliva upp ur sängen och när jag kom upp på taket var det ingen soluppgång för vi var för tidiga! Hur ofta händer det egentligen att man missar slouppgången för att man är förtidig? Aldirg! Men det lyckades vi med i alla fall. Resten av dagen solade och badade vi och på eftermiddagen/kvällen åkte vi till Lu Lu Shoppning Center. Inget märkvärdigt med det, bara att allt var lite mer b än i sverige och att kläderna var muslimska klänningar. Efter shoppingen (vi köpte paraplyer) åkte vi till en resturang där alla gäster fick var sitt rum. Så där satt vi, instängda i ett rum och åt på golvet... Maten var god men det var en underlig upplevelse :P
Torsdag
Idag har vi bara legat på stranden/vid poolen och slappat. Underbart! När solen höll på att gå ner kikade jag ut ur fönstret och vad tror ni jag ser på stranden? Fyra stycken Araber (hästar alltså)! Det var sultan Qabouz hovstalls hästar som motionerades i vågorna på stranden. Då kändes det som om jag var med i en film!
Fredag
Idag var en bra dag. Vi åkte på en snorklings-tur nämligen. Vi plaskade runt där bland klipporna när våran guide plötsligt ropar att han ser delfiner. Jag pappa och Axel tog våra cyklop och halvsprang till stranden som låg i närheten och simmade ut i vattnet. Redan efter några meter ser vi några skuggor komma emot oss och sen var dom bara där, under och runtomkring! Axel trodde det var hajar så han simmade in igen, men jag och pappa stannade kvar. Det är inte varje dag man simmar med vilda delfiner minsann! På stranden hittade vi jätt-fina snäckor.
Lördag
Vi gick upp tidigt och åkte till ett museum som handlade om Omans historia och så fanns det massa arkeologiska utgrävningar av gamla moskéer så då var mamma glad. Jag fick en hostattack så att en snäll arabisk gubbe gav pappa alvedon med koffein i som han skulle ge till mig. Jag fick inte äta dom för pappa, men det var nog tur, man vet ju aldrig vad det kan vara i dom... Efter muséet åkte vi till Center Point, ett västerländskinspirerat shopping center. Där köpte jag en fin plånbok, en t-shirt och mina fina gröna skor. T-shirten köpte jag och Annika tillsammans för att den hade ett så kul tryck på ryggen: "I'm busy right now, can I ignore you some other time?" Hehe, det var kul tyckte vi men jag tvivlar på att den kommer bli särskilt använd. Efter Center Point åt vi på en China resturang som hade jättegod mat. Hela den turen åkte vi med en jätte-snäll arab i en fallfärsig bil.
På kvällen åt vi en underbart god buffé på beach villa hotellet. Sen fick vi tag i en annan txi-chafför som körde oss till marknaden i Salalah igen. Där handlade vi 7,8 schalar till. Alla invånare bara stirrade på mig och Annika öfr dom var inte så vana vid att se kvinnor, alla i Oman var ju inpackade så att bara ögonen syntes typ. Medans vi var på marknaden åkte våran taxi till Lu Lu shopping center för att köpa kaffe som mamma ville ha. När han kom tillbaka hade han köpt en present till ocss också, något slags Omanskt godis. Hur ofta händer det egentligen att taxi-cafförer köper presenter till en? Inte ofta.. sådana snälla taxi-chafförer finns det minsann inte i Sverige!
Söndag
Idag var sista dagen så vi låg bara på stranden och latade oss. Jag struntade i solkrämen för jag tänkte att nu fan ska jag ta och bränna mig så att jag får lite färg. Det fick jag. Jag fick massor med fin röd färg över hela mig så nu svider hala jag. Ajajaj! På eftermiddagen åkte vi till flygplatsen och flög hem igen. Helt hemma i hemma-huset var vi inte förrän halv sju på måndags morgonen så jag struntade i att gå till skolan och sov istället.
Sammanfattning av veckan:
Bra, Sol, Kameler, Delfiner, Taxi-chafförer, God mat, Brända knän, Höga vågor och Palmer.
=
Paradiset!
Jag tar tillbaka mina ord!
Jag cyklade dit, det var kallt och jäkligt, sen så gick jag in på vägverket och satte mig i en stol i ett rum med massa andra människor. Det var en sån där tyst tryckt stämmning där inne. Man skulle ha kunnat skära den med kniv och serverat den på ett fat med vindruvor, så tjockt var den. Och det kändes som att alla kastade lömska blickar på varandra för att se om det verkade som om de kunde provet bättre än en själv.
Sen gick vi in i ett annat läskigt rum med massa datorer i, jag fick en bra plats, i ett hörn. Eftersom jag är ett flockdjur kände jag mig trygg där bland alla läskiga okända människor. Sen satte provet igång, och oj vad svårt det var! Jag blev inte mindre stressad när gubben mitt emot mig gick efter 25 minuter. Jag satt där tills alla hade gått, hela tiden ut. Sen väntade jag på att provet skulle sluta automatiskt. Det gjorde det inte så jag frågade den snälla övervakningstanten om jag var tvungen att trycka på avsluta-provet-knappen helt själv. Det var jag. Så efter mycket mod och med tanten vid min sida tryckte jag på knappen. 55 poäng! Jag var godkännd! Så då fick jag mina papper av tanten och sen skuttade jag därifårn hela vägen till skolan :)
Jag satsar min vänsta skinka
Mina fina skor
Halk-körning avklarad!
När jag kom till körskolan upptäckte jag att man var tvungen att köra halva sträckan till halkbanan, inte så kul! Jag fick lite lätt panik eftersom jag aldrig hade kört med okända människor i bilen förut. Helt okända var dom, dom hade kunnat vara seriemördare hela högen men som tur var var dom inte det. Vi kom fram till halkbanan utan att ha dött. Men sen dog jag lite av panik.
Jag och Johanna körde i samma bil men vi hade lite problem med att hålla hastigheterna, ibland gick det mycket för fort och ibland mycket för långsamt. Sörens komentar var andå bäst så jag citerar: "Nämen bil fyra! sa vi 21 kilometer?!" Hehe, vi höll på att kissa på oss. Sen när vi körde på den halkiga banan snurrade vi runt så jag trodde bilen skulle välta. Men det gjorde den inte som tur var.
Och jag klarade det! I och för sig gjorde alla det, men jag blev glad ändå:)
En rolig historia:
Det är inte farten som dödar, det är smällen.
Eller som man säger på Engelska:
It's not the fart who kills, it's the smell
den är rolig tycker jag, men jag har å andra sidan en väldigt dålig humor :)
Bråda tider
Min balklänning i alla fall. Jag har köpt ett blått fint tyg på Gårda textil i Göteborg. Flera meter långt tyg i den underbaraste färgen man kan tänka sig (vad putti-nuttigt). Men det var inte det enda jag köpte, tanten i tyg-affären prackade på mig massor med andra "bra-att-ha" saker, typ foder, fjädrar (inte fågel-fjädrar) och något som hette mellan-lägg. Tur att mamma betalar :) Men, detta gjorde jag i höstas så fram tills nu har tiden typ stått still när det gäller projektarbetet. Så igår la jag ut hela det långa tyget på vardagsrumms golvet och ritade av ett smått modifierat mönster på det. Idag klippte jag ut bitarna. Det var skit-läskigt! Jag hade ju bara en chans, sen skulle det vara för sent! (det är otroligt svårt att skriva på ett tangentbord samtidigt som man äter banan...) Men nu är alla bitar utklippta och jag har lite tyg över, jag tror jag ska sy en till liten klänning sen, en ballong-klänning kanske.
Nu är jag här igen. Det märktes kanske inte att jag var borta, men det var jag. Jag är snabb som vinden. Som mormors vind... Jag har hunnit med mycket på bara ett radbyte. Jag har ätit, varit på teater, övningskört och nästan krockat. Fast i den omvända ordningen typ. Jag satt här vid datorn när jag kom på att just det jag, jag hade lovat att kolla på några kompisars teater som hade sista föreställningen ikväll. Så jag tänkte äta lite innan jag skulle övnings-hämta upp några andra vänner men det hann jag inte för lasagnen skulle så i ugnen "bara fem minuter till" . Jag tryckte i mig en banan i stället. Allt detta hände innan rad-bytet. Nu byter jag rad. Jag hade kommit på att jag skulle övningsköra bort men tänkte först inte på att jag aldrig kört med andra i bilen.. det märkte jag sen. Det är otroligt mycket svårare att ha ytterligare en sak till att tänka på. Det hela slutade dock lyckligt (efter mycket konstiga fil-byten, blinkers åt olika håll och många tutande bilar). Sen sprang vi sista biten till teatern, upp för alla trapporna i Sockerbruket så jag kunde knappt andas. Det pep om mig när jag skulle köpa biljett, som om luften hade mycket mer bråttom ut ur munnen än orden hade. Sen kollade vi på teatern, den handlade om olika ungdomsgrupper. När vi hade sett på den sa jag hej till alla skådespelar-kompisar och hade kram-kalas och sen gick vi hem. Det regnade. När jag kom hem och hade lämnat tillbaks ett par vantar som jag hållit gisslan till sin rätte ägare värmde jag lite lasagne i mikron och satte mig vid datorn.
Nu har jag inget mer att skriva om... shalom.
Åååka pendeltåg, jag är en loser baby, jag har inget körkort...
Snart är det dags för både halk-körningen och teoriprovet. Hjälp. Det är ett bra ord att beskriva det hela med. Jag har inte tränat något på teorin, och halkan, jag kommer köra av banan och kvadda bilen. Omöjligt tänker ni kanske. Men nej, ingenting är omöjligt för mig.
Igår var jag i den trevliga staden Göteborg. Där skämde jag ut mig lite grann... Jag och Ebba satt på spårvagnen och var på väg in till stan när jag kom att tänka på hur olika alla är egentligen. Till utseendet alltså. Några är långa, andra korta, en del har hök-näsa och en del har upp-näsa. Det satt jag och funderade på en stund när jag tänkte att jag borde dela med mig av mina tankar. Så jag började prata om olika raser, jämförde med hundar och hur all ser olika ut. Det var bara ett litet problem. Runt om oss på spårvagnen satt det en kines, en turk och några afrikaner. Dom såg inte allt för glada ut kan jag säga... Men jag menade ju inget rasistiskt med det jag sa. Jag menade så här: (nu jämför jag med hästar i stället) Hästar är en art och i den arten finns det olika raser, typ shetlandsponnyer och araber. Det finns de ju hos människor också, olika raser alltså (eller människosorter, det kanske låter bättre). Men, nu till poängen, alla shetlandsponnyer ser ju i princip lika dana ut. Det är ju inte direkt någon som har upp-näsa eller blåa ögon direkt. men så är det ju med människor, inom de olika människo-sorterna. En del afrikaner har jätte platta näsor medans en del andra har uppnäsor. En del vita (vad hetar den rasen, eller är det flera?) är jätte-långa och en del pygmé-små. Sådär, nu hoppas jag alla förstår.
Men jag tycker det är konstigt att folk blir sura eller tror att man är rasist så fort man nämner ordet raser och är vit. Alla är ju lika mycket ras, vad man nu än tillhör. Jag borde i och för sig kanske inte ha jämfört raserna med hundar, men jag tänkte ju inte på att det är förnedrande.. jag tänkte bara på en Mops.
Jag kanske borde skaffa körkort så jag inte gör såhär igen...
