det första inlägget
Nu har jag skapat en blogg. Det var ju skojjigt.
Allt känns inte så vidare kul just nu. Jag vill inte ha ett nytt år, orkar inte. det känns som man måste ta nya tag och vara så nyttig och göra allt så bra och hela livet måste bli lyckat. men så blir det ju aldrig. om man lovar sig själv för mycket kommer man bara bli besviken på sig själv. allt kommer bli en enda sörja ändå.
jag vet inte om det här med att göra en blogg var nån bra idé. jag kommer intala mig att jag bara skaffade den för att få skriva av mig och att det inte spelar någon roll om någon läser den eller inte. men så kommer jag nog inte känna sen, då kommer jag vara besviken över att den enda som har läst min blogg heter Dagmar och är 88 år och råkade komma in på min blogg för att hon inte vet hur internet fungerar och för att någon släkting övertalade henne om att det är bra att ha en dator. Dagmar har säkert två stycken barn, Peter 53 och Maj-Britt 47. peter har 1 barn, en son som är i 25-års åldern och inte särlskilt intresserad av sina släktingar. Peter är skild och lever numera ett ensamt liv med sin utter som han har under soffan i köket. Peter är en ganska tragisk figur med grått hår och är ganska tystlåten. Maj-Britt däremot är en livfull människa. hon har två barn, två stycken döttrar, Signe 19 och Stina 16. signe och stina tycker om sin mormor Dagmar och brukar hälsa på henne ganska offta och de småpratar om livet och såndana saker.
så kanske det är... vem vet?
tänk vad man kan hitta på egentligen, vilken makt man har med orden. om jag skriver några ord i en följd blir det en mening, någonting som betyder något. jag kan skriva vad som helst, det enda som kan stoppa mig är fantasin. det låter ganska klyschigt när jag skriver så, men det är sant. jag kan skriva att det finns en röd boll i min trädgård. jag kan skriva att en galen proffessor med rosa-glittriga byxor kom hem till mig mitt i natten och frågade om han fick låna ett cykel-deck för hans tog precis slut. det kan jag skriva tillexempel. jag kan också skriva att det vore bra om det fanns ett rättstavningsprogram här så att man såg om man stavade fel. det skulle vara bra faktiskt.
den här bloggen kommer säkert bli som alla andra saker jag börjar med, jag tycker det är kul ibörjan och skriver mycket och ofta, såsmåningom avtar det och till slut skriver jag ingenting. men jag ska försöka så att det inte blir så.
Allt känns inte så vidare kul just nu. Jag vill inte ha ett nytt år, orkar inte. det känns som man måste ta nya tag och vara så nyttig och göra allt så bra och hela livet måste bli lyckat. men så blir det ju aldrig. om man lovar sig själv för mycket kommer man bara bli besviken på sig själv. allt kommer bli en enda sörja ändå.
jag vet inte om det här med att göra en blogg var nån bra idé. jag kommer intala mig att jag bara skaffade den för att få skriva av mig och att det inte spelar någon roll om någon läser den eller inte. men så kommer jag nog inte känna sen, då kommer jag vara besviken över att den enda som har läst min blogg heter Dagmar och är 88 år och råkade komma in på min blogg för att hon inte vet hur internet fungerar och för att någon släkting övertalade henne om att det är bra att ha en dator. Dagmar har säkert två stycken barn, Peter 53 och Maj-Britt 47. peter har 1 barn, en son som är i 25-års åldern och inte särlskilt intresserad av sina släktingar. Peter är skild och lever numera ett ensamt liv med sin utter som han har under soffan i köket. Peter är en ganska tragisk figur med grått hår och är ganska tystlåten. Maj-Britt däremot är en livfull människa. hon har två barn, två stycken döttrar, Signe 19 och Stina 16. signe och stina tycker om sin mormor Dagmar och brukar hälsa på henne ganska offta och de småpratar om livet och såndana saker.
så kanske det är... vem vet?
tänk vad man kan hitta på egentligen, vilken makt man har med orden. om jag skriver några ord i en följd blir det en mening, någonting som betyder något. jag kan skriva vad som helst, det enda som kan stoppa mig är fantasin. det låter ganska klyschigt när jag skriver så, men det är sant. jag kan skriva att det finns en röd boll i min trädgård. jag kan skriva att en galen proffessor med rosa-glittriga byxor kom hem till mig mitt i natten och frågade om han fick låna ett cykel-deck för hans tog precis slut. det kan jag skriva tillexempel. jag kan också skriva att det vore bra om det fanns ett rättstavningsprogram här så att man såg om man stavade fel. det skulle vara bra faktiskt.
den här bloggen kommer säkert bli som alla andra saker jag börjar med, jag tycker det är kul ibörjan och skriver mycket och ofta, såsmåningom avtar det och till slut skriver jag ingenting. men jag ska försöka så att det inte blir så.
Välkommen till min nya blogg!
meh! den här rubriken skapade inte jag! hur tar man bort den egentligen?
