siriiris

I eftermiddags var jag ute och gick en promenad som jag brukar göra. Jag tog min vanliga runda längs älven och traskade raskt på medans jag lyssnade på min iPod. Jag lyssnade på "Navid Modiri och Gudana - Hennes hemlighet" när plötsligt: Klutt! Ni kan ju förstå att jag blev smått förvånad... Jag är ute och går en helt vanlig runda längs älven när en enorm mås-skit helt plötsligt landar en meter framför mig! Mitt tillstånd kan beskrivas som skräckblanad förtjusning, det är ju fakiskt inte varje dag något så spännande händer. Nu fick jag ju tack och lov inte skiten i huvudet och min promenad fortsatte utan några andra spänande händelser. Men, tänk om jag inte hade behövt sakta in farten vid övergångsstället? Då hade jag kanske kommit dit i lagom tid. Hehe, ush vad äckligt om jag hade fått den i huvudet... men helt osannolikt är det inte jag kommer få det. Men hallå, kanske någon tänker, det är ju inte så ofta som folk får mås-skitar i huvudet! Och det är sant. Men ju mer osannolikt det är för något att inträffa desto säkrare är det att det gör det. Om man till exempel ska lotta om vem som ska göra den hemska/pinsamma grejen,då är det ju helt självklart att det är en själv som blir lottad. Om det nu inte hade kommit en bil och jag hade fått den i huvudet, hur hade min trevliga promnad då sett ut? Det finns tre alternativ:

Promenad nr 1, jag märker inte skiten utan går på som vanligt
Varför stirrar folk så på mig undrade jag när jag gick. Är det något fel på mig eller? Jag fortsätter att gå och stirrar surt tillbaka på alla som jag möter, några barn med fula cykel-hjälmar som hänger ner över halva de snoriga ansiktena cyklar förbi på ettans växel och deras ben snurrar runt som hamster-hjul. Dom skrattar lite förläget åt mig. Vad fan tänker jag, har jag smuts i ansiktet eller har jag trampat i hundbajs ellr något annat otrevligt? Jag kollar skorna mendet är inget där, jag tar upp mobilen och tar ett kort på ansiktet men hittar inget som inte brukar vara där. Nähä tänker jag och går ovetande vidare, tänker att alla andra kanske bara har en bra da eller nått. Mitt misstag märker jag när jag kommer hem och tar av mig jackan och får nått letigt på fingrarna. Fan tänker jagoch går upp och duschar och skäms i min tysthet.

Promenad nr 2, jag märker skiten och springer hem
Splatt. Vad fan var det?! jag lyfter handen och känner efter på huvudet, något kladdigt rinner i håret. Jag skyndar mig hem så fort jag kan utan att dra till mig uppmärksamhet och hoppas att ingen ska se något. Jag hoppas innerligt att jag inte ska möta någon på vägen hem och tvättar bort skiten såfort jag kan.
eller
Splatt. Vad fan var det?! Jag lyfter handen och känner efter på huvudet, något kladdigt riner i håret. Jag förstår vad som har hänt och förbannar allt som har fjädrar och kan flyga. Jag försöker ta bort det mesta med några löv vilket resulterar i att det kladdar in sig ordentligt i håret. Arg och med bestämda steg tar jag mig hemmåt och glor upproriskt på alla jag möter så att dom troligtvis unrar vad jag är för en missanpassadungdom och vilken anstalt jag har rymmt ifrån. Väl hemma tvättar jag bort skiten så fort jag kan medans jag rabblar långa barnförbjudna ramsor.

Promenad nr 3, jag märker skiten och går vidare
Splatt. Åh nej, vad var det för något? Jaha, som jag trodde, jag har en sor mås-skit på huvudet. Hurra det här dagen hade verkligen inte kunnat bli bättre (ironi, ironi, ironi...) Jaja, jag är nog inte den enda som går runt med bajs i håret tnke jag och fortsätter min promenad lyssnandes till Little things med Lily Allen. Jag ler mot alla jag möter och förklarar glatt att fågelskit minsann är bra för håret, det är det nya i Hollywood. Sen när jag kommer hen tvättar jag håret och skickar en tacksam tanke till måsen som blev nödig i precis rätt stund för att förgylla min vardag.


Men som tur var missade jag skiten med en meter.. annars hade nog alternativ 2a eller b intrfäffat.